Det är tveklöst så att Moa Lignell tillhör den skara av artister som alltid sätter hantverket låtskriveri i första rummet. Alltsedan genombrottet som tonåring har hennes fallenhet för att sätta ord på sitt eget liv, såväl som det runtomkring, uppvisats på flertalet album under eget namn. Därtill har hennes texter fått liv genom andra artister, inte minst via Melissa Horn och Sonja Aldén, vilka båda har sjungit in hennes sånger.
Under eget namn dominerade länge det engelska språket, förstås genom framgången ”When I Held Ya”, men också hyllade album som ”Different Path”, ”Ladies Man” och ”Oh Daughters”. Det sistnämnda från år 2020 kom att bli hennes sista innan ett, för Moa Lignell, stort steg togs – släppa musik på svenska.
Förvisso återfinns exempel på hennes svenska låtskrivande tidigare under karriären, men då som textförfattare åt andra. Med EP:n ”Det lilla vemodet” tog hon år 2022 klivet över till att själv fronta de texter hon skrivit på det svenska språket. Ett beslut som förstås var laddat med en viss nervositet, då avståndet mellan person och text kan upplevas som något för kort på modersmålet. Men redan från första ton märks att valet föll i god jord, på vilket hon dessutom får förstärkning av en annan namnkunnig artist – Ane Brun.
Det kommande året fortsätter Moa Lignell på den väg som hon började färdas på för knappt två år sedan, och den 22 mars släpps hennes nya EP ’Ett steg från där jag kom'.
Moa om EPn:
Om 10 år kommer jag nog se tillbaka på året 2023 och se det som en milstolpe av något slag. Ett breakup, några månader på brorsans soffa, en flytt till andra sidan stan, en sommar med vännerna, en ny EP. Det känns redan som att det är en evighet sedan.
Sherry och Serenad skrev jag när jag bodde i Paris hösten 2022. Sherry var den allra första låten som kom till. Jag fick en massa meddelanden från folk som var så nyfikna på hur ”Moa i Paris” skulle låta. Jag fick panik. Jag blev inte alls inspirerad av Paris. Till en början i alla fall. För mig landade det i att jag började skriva om Göteborg på 70-talet. Drömmande människor som demonstrerade och knegade sig fram. Ensamma men tillsammans. Jag kanske kände igen mig.
